Stolt!

Igår hade vi utvecklingssamtal på förskolan för Ella. Hon har nu gått 1,5 månad och vi pratade om inskolningen och hur det går nu när hon kommit in i rutinerna.

De första 10 dagarna grät Ella och Hjalmar varje morgon när jag lämnade. Hjalmar grät för att Ella grät (han är en känslig kille) och det var otroligt jobbigt att gå därifrån trots att jag visste att det gick bra resten av dagen.

Men när Ella lärt känna alla pedagoger så går det hur bra som helst. Jag klär av henne och sedan går hon iväg själv för att äta frukost eller leka utan att ens vända sig om.

Hon fick så mycket beröm på mötet.

-Äter bra med bestick och lärt sig dricka ut glas. Plockar undan när hon ätit klart.

-Känner till alla rutiner och sover tryggt på sin madrass med snutten och tummen i munnen.

-Sjunger, dansar, målar, bygger, läser böcker och älskar att vara i sandlådan. 

-Är nästan alltid glad och gråter sällan (trots att hon blivit biten tre gånger…😤).

-Verkar mycket äldre än 1,5 år och förstår väldigt mycket.

Kände mig som världens stoltaste mamma när jag lämnade fikarummet på förskolan.❤️

Ella påminner så mycket om hur Olivia var vid den åldern (fast Olivia var mycket mer framåt). Hon fick precis samma lovord av sina fröknar.

Det känns det så skönt att alla barnen trivs på förskola/skola eftersom det nu är där de spenderar mest tid (tragiskt jag vet).