Tänk att jag fyller 40 år imorgon!? Någon ålderskris känner jag inte av än. Det jag känner idag är bara tacksamhet. Jag är frisk och har världens finaste familj och förhoppningsvis har vi minst 40 år till tillsammans. Det är svårt att motivera en åldersnoja när man har halva livet kvar att leva. Vem vet –  jag kanske har den bästa halvan av mitt liv kvar framför mig? Det här med ålder och hur man uppfattar det ändras ju mycket ju äldre man blir och hur samhället utvecklas. Jag tyckte nog att en 40-åring var lastgammal och urtrist för bara 20 år sedan. Idag är det många som blir föräldrar för första gången…