Trots plusgrader fick jag en oförglömlig tur på Norrviken igår. Isen var alldeles blank och på vissa delar låg det lite vatten. Det kändes som jag flög fram på isen, speciellt halva banan där det var medvind. Tror kilometertiden låg på ca 2,5. Vet inte varför jag älskar att åka långfärdsskridskor så mycket. Antar att det är en blandning av fart och hemlängtan till Jämtland. Sen känner jag mig så lätt och kontrollerad där jag glider fram. Det är sällan någon som åker om mig och det gör väl att självförtroendet också är på topp 😉